Trots strålande solsken från en klarblå himmel, rekommenderar jag dig regnkläder eller stort paraply för ett besök vid Victoria fallen, på gränsen mellan Zimbabwe och Zambia. I varje fall om man besöker fallen i maj, som jag precis gjort. Stundtals är det som att vandra i ett hällande åskregn och däremellan ett lätt duggregn.
Fallen är de näst största i världen, efter Iguassufallen i Sydamerika, och de är verkligen mäktiga att uppleva.
Vi bodde på Ilala Lodge, och från hotellets terrass kan man beundra vattenmolnen som hela tiden ligger över fallen, medan man smuttar på sin drink och lyssnar på helikoptrarna som cirklar över fallet.
Efter två dagar i Victoria fallen fortsatte vi landvägen över gränsen till Botswana och den lilla flygplatsen i Kasane. Här väntade vårt flygplan, för endast fyra passagerare, som skulle ta oss till vårt första stopp i Okavangodeltat. Efter en snabb säkerhetsgenomgång av piloten, så bar det iväg på guppig men spännande resa på en och en halv timme. Fantastisk utsikt!
Vi landade på Pom Pom Airstrip, en liten gruslandningsbana mitt i ingenstans, med giraffer som hälsade oss välkomna.
Okavangodeltat är Botswanas mest kända safariområde. Det täcker en yta på cirka 25000 hektar – deltats storlek varierar årstidsvis med tillvattenflödet, har sitt ursprung i höglandet i Angola och som når deltat via Kavangofloden i Namibia och Okavangofloden i norra Botswana. Naturen är fantastiskt vacker, med vattenvägar, periodvis översvämmade flodslätter, laguner, skogar och savann.
Vi tillbringade några underbara dagar på Nxabega Lodge och Sandibe Lodge. Båda är små, tar endast emot 16 -18 personer åt gången, är byggda med så lite påverkan som möjligt på naturen och har inga stängsel runtomkring. Med andra ord går du inte omkring på egen hand när det är mörkt.
Ena natten hade vi besök av några elefanter, vilket resulterade i att de trampade sönder vattenledningen, så dagen efter hade vi inget rinnande vatten.
Våra dagar började med väckning redan halv sex, en lätt frukost och sedan bar det iväg på game drive i jeep med vår ranger och spårare. I Okavango finns inget man kan kalla vägar, utan man kör snarare på små sandstigar, genom vatten eller helt ”off road”. Vi hade turen att se väldigt många djur, allt från fåglar av alla de slag, elefanter, lejon och diverse antiloper till giraffer, zebror och hyenor. En av dagarna såg vi en leopardhona som låg på en gren i ett träd. Vi satt under trädet i jeepen och beundrade henne en lång stund.
Efter en fikapaus i naturen åker man tillbaka till lodgen för att vila och sola och bada vid den härliga poolen. Mitt på dagen bjuds det på brunch. En liten apa vågade sig fram till min tallrik en av dagarna och fick tag i brödet. Den var så snabb att jag inte hann reagera. Men man får dela med sig.
Efter afternoon tea vid fyratiden är det dags att ge sig ut på dagens andra game drive. På kvällen, när det svalnar av igen, börjar djuren åter bli aktiva. Vid solnedgången bjuds det på ”sundowner” och tilltugg. Favoritdrinken är Gin och Tonic, man måste ju tänka på malariarisken. När det blir mörkt plockar rangern fram sin strålkastare och på så sätt fortsätter man att söka efter djuren.
Tillbaka på lodgen har middagen dukats fram. Föreställ dig ett kompakt mörker mitt ute i vildmarken, där man lyser upp runt borden med fotogenlampor i träden och levade ljus överallt. Sanslöst vackert!
När man njutit av den goda maten och vinet följs man av rangern tillbaka till tältet. Där visar han var ficklampan ligger, var stearinljusen och tändstickorna finns och slutligen plockar han fram ”larmtutan”. En timme efter sista gästen gått till sitt tält stängs strömmen av och efter en spännande dag är det dags att somna till ljudet av flodhästarnas frustande i lagunen utanför. Vilken livskvalitet!
Catharina Wallentin
